Klockan är någonstans mellan 22 och 01, och plötsligt sitter barnet upp i sängen, skriker eller gråter okontrollerat, med ögonen öppna – men verkar ändå inte riktigt vaken, och känner kanske inte igen dig när du försöker trösta. Efter några minuter lugnar det ner sig lika plötsligt som det började, och nästa morgon minns barnet ingenting. Om natten har sett ut så hos er är ni troligen inte med om en mardröm, utan något som kallas nattskräck – och det är betydligt vanligare hos barn med autism och ADHD än hos barn i allmänhet.
Att stå bredvid ett barn som verkar vara i panik men inte går att nå är skrämmande, särskilt mitt i natten när man själv är trött. Den här texten går igenom vad som faktiskt händer, vad ni kan göra i stunden, och när det är läge att ta med det till vårdcentralen.
Vad är egentligen skillnaden mellan nattskräck och en mardröm?
Nattskräck (night terrors) är en så kallad parasomni – en ofarlig men dramatisk störning som sker i den djupa, icke-drömmande sömnen, oftast under den första tredjedelen av natten. Barnet är rent tekniskt inte vaket, även om ögonen kan vara öppna och barnet kan sitta upp, skrika eller till och med gå. Hjärnan befinner sig i ett mellanläge mellan djupsömn och uppvaknande, och barnet minns i regel ingenting alls dagen efter.
En mardröm sker istället under REM-sömnen, oftast senare på natten eller mot morgonen. Då är barnet lättare att väcka, känner igen dig, går ofta att trösta relativt snabbt, och minns ofta drömmen efteråt. Att veta skillnaden är skönt att ha med sig – nattskräck ser mycket värre ut i stunden än vad det faktiskt är för barnet, som varken är rädd eller medvetet lider under själva episoden.
Nattskräck är vanligare hos barn med autism och ADHD av flera skäl som ofta samverkar: sömnarkitekturen är generellt mer instabil, dagens sensoriska intryck och den högre generella stressnivån kan göra övergångarna mellan sömnstadier mer turbulenta, och trötthet eller oregelbundna sovtider – vanligt i familjer med NPF-barn – är en av de mest kända utlösande faktorna för nattskräck rent allmänt.
Vad gör ni när det händer – och vad gör ni inte?
- Väck inte barnet mitt i episoden. Det kan förlänga eller förvärra den, och ett barn som väcks mitt i en nattskräck är ofta förvirrat och kan bli mer upprivet, inte mindre. Låt episoden gå över av sig själv, vilket den nästan alltid gör inom några minuter.
- Håll barnet säkert, inte stilla. Flytta undan sådant barnet kan slå i eller ramla över, och stå gärna i vägen mellan barnet och trappor eller andra risker – men undvik att hålla fast eller brottas med barnet, det kan göra episoden mer intensiv.
- Prata lugnt, lågmält, utan att kräva svar. Barnet hör dig troligen inte på riktigt, men en lugn röst i rummet stör sällan och kan hjälpa den allmänna stämningen i rummet, inklusive för eventuella syskon som vaknat.
- Nästa morgon – ta inte upp det som en stor grej. Barnet minns oftast ingenting, och att beskriva en dramatisk natt i detalj för ett barn som inte var med om den (som barnet upplevde det) kan skapa oro i onödan.
Det mest effektiva ni kan göra handlar egentligen om dagen och kvällen innan, inte om natten själv: överdriven trötthet och oregelbundna sovtider är den enskilt vanligaste utlösaren. En stabil kvällsrutin, tillräckligt tidig läggning och att undvika skärmar och överstimulering den sista timmen innan sömn minskar ofta frekvensen märkbart. Vissa föräldrar har även god erfarenhet av så kallade ”scheduled awakenings” – att mjukt väcka barnet någon minut innan episoderna brukar inträffa (om de kommer vid ungefär samma tid varje natt) för att bryta sömncykeln precis innan den blir instabil. Det är dock något att prova försiktigt och gärna i samråd med vårdcentralen om det inte hjälper på egen hand.
När är det läge att söka hjälp?
De allra flesta nattskräcksepisoder är ofarliga och något barnet växer ifrån, men kontakta vårdcentralen eller BVC om: episoderna kommer flera gånger per vecka under en längre period, barnet skadar sig själv eller andra under episoderna, episoderna börjar plötsligt efter att aldrig ha förekommit tidigare, det finns tecken på andningsuppehåll eller kraftig snarkning (som kan tyda på sömnapné och i sig kan trigga nattskräck), eller om ni som föräldrar helt enkelt känner er otrygga med situationen. Det är alltid okej att be om en bedömning, även om det ”bara” är för att få lugnet att det inte är farligt.
Är nattskräck farligt för barnet?
Nej, i sig själv är nattskräck inte farligt. Risken ligger i att barnet kan skada sig fysiskt om det rör sig okontrollerat i en osäker miljö, inte i själva parasomnin.
Kommer barnet ihåg något av det som hänt?
Nästan aldrig. Till skillnad från en mardröm är nattskräck inte en dröm som upplevs och minns, utan en störning i djupsömnen som barnet är ”frånkopplat” ifrån.
Beror det på något barnet varit med om, som en mardröm eller rädsla?
Nej, nattskräck har inte med drömmars innehåll eller rädslor att göra på samma sätt som en mardröm. Den vanligaste triggern är helt enkelt övertrötthet, oregelbunden sömn eller feber, inte något specifikt barnet upplevt eller är rädd för.
Ska vi väcka barnet för att avbryta episoden?
Nej, det rekommenderas inte. Låt episoden gå över av sig själv medan ni håller barnet säkert – ett uppvaknande mitt i episoden gör oftast situationen mer förvirrande för barnet, inte mindre.
Leave a Reply